Spero Etiam

Saxen och mobilen

[Far] Det är kallt för april, vinden blåser hårt,

en fågel drivar med i tjusig stil.

Jag står med saxen, ansar häcken. Min dotter slappnar av,

med ansiktet mot solen och näsan i vädret, knäpper knappar på sin mobil.

 

[Dotter] Helt otroligt, pappa, hur pass varsam du kan vara med din häck,

du som kapar skog bara så där som man punkterar någon däck.

Det kallas: avverka!

                      Å! Förlåt! Avverkare!

 

Varför får man alltid skit från ungdomar, aldrig nöjda med

den värld vi byggt åt er, varsågod och ta en bit!

Ni behöver inte slita med händerna i leran.

Ni kan resa, konsumera, spela dator, supa sprit!

                                                                 Sluta!

Nej! Det räcker så! Du gjort allt för dig själv!

All den lyx och apparater och glöm inte vinkällaren!

Bulle hit och resa dit och skaffa nytt och skaffa mer,

mer, alltid mer, mer, mer!

Mer saker och mer pengar.

Mer vinst och mer än andra.

Mer makt och framförallt att vara mer!

Men naturen den tar slut, pappa. Och jorden den tar också slut.

 

Jag fryser, för det blåser. Jag lägger saxen ner,

tar på mig koftan, tittar upp. Är de där måsar?

Där som skogen stod förut, nej, men titta inte du!

Har bara ögon för mobilen, förståss!

Vill du ha en bulle? Vi har ändå så många.

Jag tänker inte ångra mig för din skull.

Vet du: vi lever på skogen, den är vad vi har!

Papper kräver träd, vet du, och det säljer jag.

 

 

Vem behöver papper, man kan läsa allt på nätet

Vi kan låta träden vara träd

                                            Vi behöver pengar!

Pengar kan man jobba för!

                                            Jag har inget jobb, jag har skog.

Så: vanligt folk ska jobba, men du blir rik på att sälja vår natur!

 

Där står vi, riktigt ilskna nu, en med sax, en med mobil.

Hur var det: klipper sax mobilen eller slår mobilen sax?

                                                                                       Inte kul!

Ska jag låta häcken växa vilt, för att jag inte har nåt jobb?

Ska jag låta andra sälja skog? Det finns så många andra!

 

Om ingen kapar skogen, då kan vi alla njuta!

                      Världen ändras inte när jag slutar sälja träd.

Världen ändras aldrig, om ingen vågar sluta!

                      Men det finns så många andra.

                                                                  Just därför, pappa!

 

Den där fågeln verkar vilsen, kanske misstar hon sitt bo

                                                                                       Lägg av!

Ta en bulle, pappa, vi har ändå så många .

Kanske borde du … inte ha en dotter!

                                            Men säg inte så

Det finns så många människor och de blir alltid mer,

mer, alltid mer, mer, mer!

                                            Det finns plats åt alla!

Nej pappa, det gör det alltså inte, för fan!

Du tar så mycket plats, pappa, och jorden är så liten och så skör!

Då finns det ingen plats åt barn!

 

Jag tittar ner och ser hur hennes hand klämmer sönder den där bullen.

Smulor faller ner och singlar under min häck.

När hon går, fladdrar den där fågeln ner och pickar något med

och sen flyger den upp igen. Hur kan man vara så fräck?